Professor Hugo Lagercrantz och Docent Ragnar Olegård

Juni 2011 Om att bära spädbarn och små barn i bärsele

För nyfödda och spädbarn är närheten till föräldrarna under de första månaderna av yttersta vikt för att stärka banden mellan barn och föräldrar. Barnets härmande av förälderns ansiktsuttryck, mimik, kroppsrörelser och gester stimulerar hjärnans utveckling. Dessutom är det viktigt att redan från födseln prata med och sjunga för barnet för att etablera och utveckla de nervbanor i hjärnan som är viktiga för dessa funktioner och aktiviteter.

Genom att bära barnet ansikte mot ansikte i en upprätt position är det enkelt att på dessa sätt stimulera barnet. En bra bärsele erbjuder dessutom korrekt stöd åt barnets kropp och huvud. Detta är nödvändigt under de första månaderna då spädbarnets nack- och ryggmuskler inte är starka nog att på egen hand hålla huvud och bål i den upprätta position som är att föredra.

Att bära barnet på detta sätt gör dessutom både barnet och föräldern lugnare och mer harmoniska. Vi vet nu att insöndringen av ”kärlekshormonet” oxytocin är aktivt i arbetet med att förmedla denna känsla av lugn och att stärka banden mellan förälder och barn. 

Vid 4-6 månaders ålder, när barnet har fått kontroll över stödet till huvud och kropp, kan man växla position och ibland bära barnet framåtvänt. Vid denna ålder börjar barnet intressera sig mer för saker i sin omgivning. Hon eller han kan se sig omkring utan att förlora närkontakten med föräldern, som i sin tur kan tala med barnet och peka på saker så att de tillsammans upplever världen omkring dem.