Förlossningsberättelse: Va, redan dags?

"Eftersom jag var förstföderska berättade alla för mig att jag skulle ställa in mig på att gå över tiden." Att föda för tidigt i fel stad ingick verkligen inte i författaren Anna Winbergs planer. Här är en spännande förlossningsberättelse med lyckligt slut.

BABYBJÖRN Föräldramagasin – Förlossningsberättelse med Anna Winberg, här med sin nyfödda första son.
Sonen Isidor överraskade mamma och pappa med att komma ut tidigare än beräknat.
Foto: Privat

Min förlossningsberättelse om första barnet

Alla som känner mig vet att jag tycker om att planera. Så när jag började närma mig åttonde månaden under min första graviditet hade jag redan läst minst tio olika böcker om förlossning, köpt hem bebiskläder i minsta storlekarna och lagt en mindre förmögenhet på att handla babyolja, salvor och pytteliten nagelsax på närmsta apotek. Vill du ha tips på vad du ska packa i din förlossningsväska?

Såg framför mig hur jag skulle äta bullar och kolla på skräp-tv medan magen växte klart.

Barnet hade beräknat födelsedatum den 25 oktober, men eftersom jag var förstföderska berättade alla för mig att jag skulle ställa in mig på att gå över tiden. Jag såg framför mig hur jag skulle äta bullar, kolla på skräp-tv och bara lulla runt i lägenheten medan magen växte klart.

En fredag i slutet av september satt jag ensam på kontoret och blickade ut över Söder Mälarstrand. Alla mina kollegor var på bokmässan i Göteborg, men jag hade bestämt mig för att stanna kvar i Stockholm. Jag hade nämligen själv en känsla av att den här bebisen kanske till och med skulle komma före utsatt datum, och hade bestämt mig för att sluta jobba redan veckan därpå, tre veckor före ”BF”.

Hade bestämt oss för att ha en sista mysig helg tillsammans innan bebisen kom.

Efter att ha förlorat en budgivning på ett hus dagen innan hade jag och min fästman bestämt oss för att bila ner till mina föräldrars sommarstuga på Öland över helgen och pigga upp oss med lite nya visningar, som en sista mysig helg tillsammans innan bebisen kom. Sen skulle vi ha en hel månad på oss hemma i Stockholm och skruva ihop spjälsängen, städa och fylla frysen med långkok.

BABYBJÖRN Föräldramagasin – Förlossningsberättelse med Anna Winberg, här med stor gravidmage utomhus.
”Lyssna inte på vad folk säger. Du kanske inte alls går över tiden bara för att du är förstföderska.”
Foto: Privat

Profylaxkursen var avklarad, vi var överens om både flick- och pojknamn och vi kände oss faktiskt väldigt förberedda. Kanske kände vårt ofödda barn detta på sig, för i bilen på väg ner till Öland vred jag mig som en kålmask i framsätet och vi skämtade om att bebisen kanske var på väg.

Den omtalade slemproppen hade skymtats i trosorna.

Men ingen av oss trodde egentligen ett dugg på det. Eller, lite osäker kanske jag var ändå. Jag hade nämligen fått syn på något när jag var på toaletten. Den omtalade slemproppen hade skymtats i trosorna, men min barnmorska hade försäkrat mig på telefon om att jag lugnt kunde åka ner till landet, bebisen skulle med all säkerhet inte komma än på flera veckor.

På kvällen lugnade det sig i magen och vi gick och lade oss tidigt. Vid klockan tre på natten var jag som alla höggravida kvinnor uppe och kissade och betraktade en stjärnklar himmel. Nästa gång jag vaknade var det dock inte kiss som rann mellan mina ben. Vattnet hade gått! Plötsligt blev jag och den blivande pappan ganska oroliga. Tänk om bebisen inte mådde bra? Förvirrad ringde jag in till förlossningen i Kalmar, och babblade något om att jag bodde i Stockholm men att vattnet hade gått.

Av någon anledning såg jag det nödvändigt att krypa in under ett bord, och kräkas och kissa på mig samtidigt.

In till BB där det konstaterades att allt var bra, sen gick färden till McDonalds där min kille sprang in och köpte allt på menyn till mig medan jag laddade ner en värk-app i telefonen. Det var som att vi befann oss i en bubbla, knappt ens oroliga, utan bara helt fokuserade tack vare chocken. Eftersom värkarna var så svaga hann vi tillbringa hela eftermiddagen hemma i stugan där jag växelvis låg på golvet och flås-andades, växelvis drack så mycket kaffe och åt så många kakor jag orkade.

Vid sextiden tyckte både jag och bebisen att det var dags att dra in till sjukan igen, och knappt hade vi kommit in på ett rum förrän jag fick en så kraftig värk att jag av någon anledning såg det nödvändigt att krypa in under ett bord, och kräkas och kissa på mig samtidigt. Förlossningsarbetet var med andra ord inlett.

Jag yrade om att jag var saltsugen, skrek lite, fick epidural, grät lite …

Sen innehöll de kommande timmarna rätt många grejer som är vanligt förekommande när man föder barn för första gången. Jag badade, satt på en pilatesboll, drack en massa nyponsoppa fast jag egentligen bara ville ha buljong och höll på och yrade om att jag var saltsugen, skrek lite, fick epidural, grät lite, smsade lite till några kompisar när epiduralen tog, försökte fatta lustgasen men misslyckades, vankade runt med en gåstol i en tom korridor.

Och vid elvasnåret följande förmiddag krystade jag ut vår son Isidor som trots sin tidiga ankomst skrek, mådde bra och verkade hungrig.  Jag var euforisk och brydde mig inte alls om att jag befann mig i fel stad med en icke-ihopskruvad spjälsäng och en tom frys hemma i Stockholm. Och medan vi koncentrerade oss på att lära känna varandra, lära oss amma, messa alla chockade vänner och kollegor som inte förstod nånting när de fick meddelanden med bilder på en nyfödd bebis i telefonen, så löste sig allt det där praktiska ändå.

BABYBJÖRN Föräldramagasin – Förlossningsberättelse med Anna Winberg, här med sonen Isidor.
Det blir inte alltid som en tänkt sig, men oftast blir det rätt bra ändå.
Foto: Privat

De nyblivna mor- och farföräldrarna skred till verket med en beundransvärd effektivitet, även de lite tagna på sängen då detta var släktens första barnbarn på båda sidorna. Morfar lämnade tillbaka hyrbilen, farmor städade lägenheten, mormor åkte iväg och köpte kläder till mamma och bebis (eftersom vår omsorgsfullt packade bb-väska stod oanvänd i en garderob i Vasastan).

Min lärdom till dig som läser denna förlossningsberättelse är därför följande;

  1. Lyssna inte på vad folk säger. Vattnet kan gå precis som på film och du kanske inte alls går över tiden bara för att du är förstföderska.
  2. Även om du inte föder på ”rätt” dag i ”rätt” stad kan det bli mer rätt än du någonsin hade tänkt dig.
  3. Investera i en bra profylaxkurs! Jag andades profylax från att vattnet gick tills bebisen föddes, vilket var en bra grej att luta sig mot när allt annat var uppochnedvänt.
  4. Om du som jag vanligtvis är ett kontrollfreak, släpp allt och försök glida med, kanske får du också en väldigt rolig förlossningsberättelse att bjuda på i efterhand …

Text: Anna Winberg

 


Få din förlossningsberättelse publicerad på This is Life!

Vi är nyfikna på din historia. Mejla din förlossningsberättelse (max 500 ord) samt minst en bild till magazine@babybjorn.com

Vi förbehåller oss rätten att redigera i din text om vi väljer att publicera den. Ersättning utgår inte.


 

 
Foto: Ellen Carlsson Axberg

Anna Winberg är författare till boken Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan, och bodde tio år i Stockholm innan hon flyttade till byn Lerkaka på Öland där hon idag bor på en gård med sin fästman Julius och sönerna Isidor och Hektor. Förutom att skriva böcker och dricka alldeles för mycket kaffe arbetar hon som konsult, föreläsare och formgivare inom förlagsbranschen. Uppföljaren till boken utkommer hösten 2017.