Överlevnadstips för småbarnsföräldrar (som är trötta på tips)

Så här skriver Maria som är småbarnsförälder och mest av allt är trött på alla tips. ”Vad förändras mest när man blir förälder?” Svaret är alltid detsamma: det går inte att svara på. Däremot kan jag berätta vad som drabbade mig hårdast – och hur jag överlevde. Bland annat med hjälp av "the no divorce rule".

BABYBJÖRN Föräldramagasin – Artikelförfattaren Maria Hellbjörn med sin familj. I den här krönikan skriver hon om livet som småbarnsförälder.
Jag upprepar ofta för mina barn att de får vara precis som de vill. Så länge de är snälla, säger Maria.
Foto: Johan Wallén/Tekniksegmentet

Låt oss först och främst klargöra: den som börjar en mening med att säga att ”livet med barn är …” bör tas med en stor spade salt. Av alla välmenade råd jag råkat ut för som småbarnsförälder – ni vet, allt från hur barnet bör äta eller sova till hur JAG bör äta eller sova – så är det en sak jag bär med mig: besvara alla råd med ett ”jag vet bäst”.

Ingen känner ditt barn som du (förutom möjligen den andre föräldern, om det finns en sådan) och ingen kan på riktigt förstå hur det är att leva med dina barn. Att generalisera och påstå att ”spädbarn går att ta med var som helst” bara för att ens egen spädgris är ett nöjt litet knyte som kan ligga och stirra på en barnvagnsmobil i timme efter timme är som att påstå att månlandningen aldrig ägde rum eftersom man själv inte såg det hända.

Skrek sig igenom alla nätter i drygt två år på grund av öronproblem.

maria-hellbjorn-survive-parenthood-2
Det viktigaste för mig och min man är att inte tillskriva våra barn egenskaper eller intressen baserade på normer eller våra egna bakgrunder, skriver Maria.
Foto: Johan Wallén/Tekniksegmentet

Överlevnadstips

Med det sagt så kommer här ett gäng överlevnadstips från mig till er. Obs: detta är inga allmängiltiga råd (sådana finns ju som sagt inte), men det funkade för mig och min man.

Så om du är som jag – lever i en heterosexuell relation med två barn varav nummer ett hade kolik och nummer två skrek sig igenom alla nätter i drygt två år på grund av öronproblem – kanske det här kan komma till gagn.

En barnmorska berättar: Fakta och goda råd om spädbarn och sömn

1. Avla på en feminist

Det här är A och O. Jag vet att jämställdheten skiter sig när barn kommer in i bilden oavsett hur goda feminister parterna är från början. Men jag kan inte nog rekommendera att yngla av sig med någon som är villig att åtminstone göra anspråk på att dela på ansvaret när vattnet gått.

En pakt om att inte skilja er förrän barnet fyllt två år.

Det absolut viktigaste två småbarnsföräldrar kan göra för sin relation (och för sina avkommor) är att dela lika på föräldraledigheten. Annars hamnar man snabbt i ett läge där den ena föräldern vet mer om barnet än den andra och då polariseras situationen snabbt. Plötsligt sitter en förälder (let’s face it, kvinnan om det handlar om kvinna + man) och vet precis när gymnastikväskan ska packas och av bara farten håller hon även koll på sin snubbes släktingars födelsedagar.

Läs Simons och Mareens gemensamma beslut om föräldraledigheten

2. Ingen skilsmässa de första två åren

När vi förstod att vårt första barn inte skulle sluta skrika fick vi ett ovärderligt tips från en kompis som också levt med kolikbarn: ingå en pakt om att inte skilja er förrän barnet fyllt två år. Sömnbrist gör saker med människan. Nu snackar jag inte ”hoppsan, jag satt uppe för länge och fick bara fem timmar i natt” utan sömnbrist. Som i ”hon har skrikit mellan klockan 23 och 05 tre veckor på raken och jag vet snart inte vad jag gör längre”.

maria-hellbjorn-survive-parenthood-3
”Drömmen är att våra barn växer upp som och till fria, nyfikna och generösa individer.”
Foto: Johan Wallén/Tekniksegmentet

Den sömnbristen påverkar dig. Den lockar fram otäcka sidor du inte visste fanns. Jag blev exempelvis oerhört missunnsam och avundsjuk på min man som kunde ”fly” till sitt jobb och lämna mig ensam med skriket och oron. Att då veta att det som sägs oss emellan sägs i ett slags undantagstillstånd som åtminstone inte kommer att leda till separation (och allt vad det innebär med delad ekonomi och nya bostäder) är skönt. En sak mindre att oroa sig över när allt är kaos.

3. Separata sovrum

”Hur jobbigt kan det egentligen vara att leva med ett barn som inte sover?” kanske någon undrar. Här vill jag gå helt Game of Thrones och svara, med isande röst, att you know nothing, Jon Snow. Den som inte genomlidit det har ingen aning. Mitt värsta var att inte kunna se ett slut på eländet.

Sömn går före liggeriet.

Med vår minsta, Ben, pågick det fram till att han fick en öronoperation vid 2,5 års ålder. Det. Var. Fruktansvärt. Jag grät på jobbet, i kundmöten. Somnade under skrivbordet. Tvivlade på allt. Och så oron… I alla fall, jag och min man bestämde oss snabbt för att sova i olika rum. En fick ta barnjouren och en fick sova i annat rum, med öronproppar. Då fanns i alla fall en teoretisk möjlighet till sömn några nätter i veckan.

Läs Michelles berättelse om 4 år av störd sömn

4. Släpp sexpressen

Självklart ska alla ha så mycket samtyckessamlag som de vill. Men för oss har sex hamnat så långt ned på prioriteringslistan att min slidkrans snart växer tillbaka. Sömn och sömlös logistik går före liggeriet. Och det är okej! Strunta i de som säger att sex är ett livsviktigt lim i relationen. Ni vet bäst! Dessutom blir det ju spännande när ni väl blir sugna igen. Hur ser min man ens ut naken nu för tiden?

Text: Maria Hellbjörn

BABYBJÖRN Föräldramagasin – Maria Hellbjörn, småbarnsförälder och skribent från Göteborg.
 
Foto: Anna Järphammar

Maria Hellbjörn

Ålder: 36 år

Familj: Man och två barn, Ben, tre år och Bo, sex år

Bor: På Hisingen i Göteborg

Om föräldrauppdraget:
”Jag upprepar ofta för mina barn att de får vara precis som de vill, så länge de är snälla. Det viktigaste för mig och min man är att inte tillskriva våra barn några egenskaper eller intressen baserade på normer eller våra egna bakgrunder. Drömmen är att våra barn växer upp som och till fria, nyfikna och generösa individer som i så liten utsträckning som möjligt begränsas av normer eller skam.”