Smärtsam amning, kvällsoro och hjärnspöken

Amanda fick dottern Chloé för mindre än ett år sedan och här skriver hon öppenhjärtigt och ärligt om känslorna kring att bli mamma, hur smärtsam amningen kan vara, kvällsoro och hjärnspöken. Men också om kärleken till sin lilla dotter.

BABYBJÖRN Föräldramagasin – Bloggaren Amanda Hambergs tankar om smärtsam amning, kvällsord och hjärnspöken.
Man kan ju inte gå runt och känna ångest när man precis fått livets största gåva, det kändes själviskt och otacksamt.
Foto: Amanda Hamberg

Den smärtsamma amningen

När jag blev mamma till Chloé kände jag känslor som jag inte trodde var möjliga, så mycket kärlek och ömhet till den här lilla människan! Men jag kände också mycket annat under den första tiden. Att vara gravid i nio månader och varje dag längta efter den lilla bebisen, gå igenom en förlossning och bli mamma är oerhört omvälvande.

För mig var den första tiden med amning mer smärtsam än själva förlossningen.

Det första Chloé ville när hon tittade ut var att hitta mammas bröst (häftigt att bebisarna vet exakt vad de ska göra). På förlossningen fick jag hjälp att hitta en bra position, men lillan fick inget bra grepp. Redan efter första försöket hade jag blåmärken. Sedan blev det bara värre och värre, lillan ville såklart bara ligga vid bröstet och smärtan var olidlig. För mig var den första tiden med amning mer smärtsam än själva förlossningen, vilket jag inte alls var förberedd på.

Jag gick på en förberedande amningskurs, men tyvärr var det ingen som berättade hur smärtsamt det kan vara att amma. Amningsnappen kom att bli en räddare, den gav mig en chans att läka och några veckor senare vågade jag amma utan nappen. Nu i efterhand är jag stolt över att jag tog mig igenom smärtan och valde att fortsätta med amningen, den har givit mig och lillan många mysiga stunder.

Läs också: Amma är lätt, eller?

BABYBJÖRN Föräldramagasin – Amandas Hambergs dotter Chloé.
Låt mamman fokusera på bebisen och slippa ta ansvar i hemmet i början.
Foto: Amanda Hamberg

Ensamhet var min största skräck, något jag tidigare hade älskat var nu en fasa.

Samtidigt som jag kämpade på med amningen, brottades jag även med en hel del andra jobbiga känslor. Varje kväll kände jag mig väldigt ängslig och bävade därför inför nätterna och fick panik över att dagarna gick så fort. Jag var rädd för jag visste att min man snart skulle tillbaka till jobbet och att jag då skulle bli ensam. Ensamhet var min största skräck, något jag tidigare hade älskat var nu en fasa. En känsla av ångest fanns ofta i mig och jag kände mig liten och otillräcklig.

Barnmorskan berättar: Efter förlossningen – första tiden med bebis

Kvällsoro och hjärnspöken

Du har föreställt dig den första tiden som något underbart, men så visar det sig att det inte bara är underbart, utan också extremt jobbigt. Brösten är öppna sår, bebisen skriker och kan bara tröstas med bröstet, du är ständigt orolig över bebisens andning och spenderar många nätter sittande med den lilla i famnen. Ja, så var det för mig i alla fall.

Ha en tydlig plan för jobbiga stunder.

Som tur var spenderade min mamma mycket tid med oss i början, och för mig var den hjälpen ovärderlig. De enda personerna jag ville ha i min närhet i början (förutom bebis) var min man och min mamma. Baserat på min erfarenhet är rekommendationen att ha en tydlig plan för jobbiga stunder, t ex vilka föräldrar, vänner eller syskon som har möjlighet att avlasta dig, ta bebisen på en promenad så att du får en chans att ladda om batterierna, för det behövs verkligen.

Det var hjärnspöken på en nyförlöst kvinna med hiskeligt mycket hormoner.

Alla dessa känslor var ju egentligen bara hjärnspöken på en nyförlöst kvinna med hiskeligt mycket hormoner. Jag älskade självklart livet med Chloé från dag ett och kan nu se tillbaka på den tiden med värme och inse det mysiga. Då var det dock tufft. I efterhand skulle jag nog ha pratat med någon om det här, men jag valde att hålla det inom mig och låtsas som allt var tipptopp – det är väl så det ska vara tänkte jag – man kan ju inte gå runt och känna ångest när man precis fått livets största gåva, det kändes själviskt och otacksamt.

Hur gör andra? Överlevnadstips för småbarnsföräldrar (som är trötta på tips)

BABYBJÖRN Föräldramagasin – Amanda Hambergs dotter Chloé som sover.
De enda personerna jag ville ha i min närhet i början (förutom bebis) var min man och min mamma.
Foto: Amanda Hamberg

Att dessa känslor kan uppstå efter en förlossning och att amningen kan vara så oerhört smärtsam önskar jag att någon hade berättat för mig innan jag blev mamma. Jag tycker att MVC och alla förberedande kurser som blivande föräldrar går på bör bli bättre på att tala om detta.

Lika viktigt för den andra föräldern att vara införstådd i vad det innebär.

Det är minst lika viktigt för den andra föräldern att vara införstådd i vad det innebär att gå igenom en förlossning och vad som komma skall, att förstå för att kunna stötta mamman på bästa sätt. Låta henne fokusera på bebisen och slippa ta något ansvar i hemmet i början till exempel.

Tips på hur pappor kan hjälpa vid förlossning och amning

Att vara förälder är den tuffaste och absolut bästa upplevelsen, livets gåva. Jag älskar varje dag med min lilla älskling. Förhoppningsvis får Chloé ett litet syskon i framtiden och inför dennes ankomst känner jag mig trygg i att hantera mina känslor.

BABYBJÖRN Föräldramagasin – Bloggaren Amanda Hambergs tankar om smärtsam amning, kvällsord och hjärnspöken.
 
Foto: Lisa Höök

Namn: Amanda Hamberg
Ålder: 29 år
Familj: Man, bebisen Chloé och hunden Louis
Bor: Östermalm, Stockholm
Mitt bästa tips till nyblivna mammor:
Ta all hjälp ni kan få. Prata om era känslor, de är helt normala efter en förlossning. Försök att verkligen njuta av den första tiden med bebis, det är så lätt att stressa och inte ta vara på stunden.

Läs mer om Amanda i hennes blogg