Trebarnspappan: Livets exponentiella förändringskurva

Ser livet olika ut beroende på hur många barn du har? Trebarnspappan Mikael har en tydlig syn på saken och beskriver brutalt och humoristiskt hur den exponentiella förändringskurvan fungerar i relation till antalet barn.

BABYBJÖRN Föräldramagasin – Trebarnspappan Mikael och den exponentiella förändringskurvan.
Förändringskurvan är tydlig.
Foto: Privat

Jag minns att jag var nervös för förändringen innan jag valde att skaffa barn. I efterhand har jag insett att man aldrig blir redo. Inte på riktigt.

När man har en hyfsat stabil setup (kärlek, utbildning, ekonomi etc.) går det liksom inte att vänta in det perfekta tillfället. Den där mytomspunna förändringen är dessutom ganska självklar i sammanhanget, och personligen känner jag ingen som ser tillbaka och ångrar beslutet att släppa drönarlivet och spetsa läsken.

I efterhand har jag insett att man aldrig blir redo. Inte på riktigt.

Vad som däremot kan komma lite som en överraskning är hur den exponentiella förändringskurvan fungerar i relation till antalet barn. Därför har jag försökt sammanfatta det hela i fyra livsviktiga (och vilt generaliserande) punkter:

Överlevnadstips för småbarnsföräldrar (som är trötta på tips)

Första barnet

Det första barnet slår ner som en komet i vardagslivet och tillvaron vänds upp och ner 180 grader. Minst. Det är som när en naturkraft drabbar en och trots att man fått vissa prognoser är det omöjligt att på riktigt förbereda sig. Den fotriktiga föräldrautbildningen visar sig plötsligt ha lämnat en del övrigt att önska.

Inte minst det faktum hur ens lilla ”stödgrupp” utanför primärvårdens lokaler visar sig vara en väldigt random skara människor med en enda gemensam nämnare – att man råkar ha bjudit upp till köttvals ungefär samtidigt.

Personligen skulle jag aldrig våga lita på en människa fullt ut innan de uppfostrat minst ett barn genom de första trotsåldrarna.

Ganska snart inser man att det mesta är rätt mycket som förut. Bortsett från att man själv aldrig mer kommer vara viktigast i någon enda situation. Både föräldrar och vänner ställer mer än gärna upp och passar men framförallt vill alla fortsätta träffa en.

Den sociala förändringen blir delvis upp till en själv, och späkningen av vaknätter, skriksessioner, blöjbyten och annat kladd visar sig ha en extremt härdande effekt. Man blir helt enkelt en tuff jävel, vare sig man vill eller inte, och skördar snart frukten som en starkare människa.

Personligen skulle jag aldrig våga lita på en människa fullt ut innan de uppfostrat minst ett barn genom de första trotsåldrarna.

Att bli förälder – allt jag hade velat veta

Andra barnet

När andra barnet anländer har man uppnått den klassiskt ultimata svennebanan-familjekonstellationen. På grund av 15-timmarsregeln inom barnomsorgen blir föräldraledigheten tyvärr aldrig lika ljuv som med första barnet. Istället blir det en tid som kantas av både knaper ekonomi OCH massor av logistik. Med andra barnet glesnar barnvaktserbjudanden från vänner ganska snart, men har man tur ställer ens föräldrar fortfarande upp.

Det måste för övrigt vara ”det andra barnet” som gjort Volvo till vad de är idag.

De familjer som fortfarande envisas med att bo i ett litet instegsboende till vuxenlivet, drivs snart till vansinne av compact living-livets utmaningar och köper kanske lite väl spontant ett radhus i något ultrakonformt ytterområde, med hänvisning till barnens bästa.

Alla som går i radhusfällan löper också en 500 procent högre risk att direkt gå i kombifällan. Bye bye, tvådörrars hästkraftsporr. Hej, förnuftiga serviceavtal och attitydslös trygghetsnarkomani. Det måste för övrigt vara ”det andra barnet” som gjort Volvo till vad de är idag.

Andra barnet på väg?

Tredje barnet

Tredje barnet fuckar givetvis upp allt vad barnvaktserbjudande och logistik heter. Totalt. En gammal kollega brukade skämtsamt säga att när hennes tredje kom var det inte en ökning med ett barn till utan dubbelt upp. Det ligger något i det. Med tre barn blir man ett rövgäng och då får man antingen ha väldigt snälla föräldrar för att fortfarande kunna få hjälp i någon större utsträckning eller satsa på ett liv helt utanför det sociala.

Redan från start blir varje morgon ett gatlopp och varje dag en kamp för överlevnad.

Redan från start blir varje morgon ett gatlopp och varje dag en kamp för överlevnad. Nu snackar vi inte om någon liten invänjningsperiod. Vi snackar livstid. Eller åtminstone ett tjog år framöver. Räddningen är om man i det här sköra tillståndet redan har hunnit se över sina materiella basbehov och kan fokusera på att navigera genom livet med näsan ovanför vattenytan.

Hittills får man ändå säga att detta är ganska rimliga utmaningar för dagens familjer och tre barn anses ju faktiskt falla inom normen.

Förlossningsberättelse: ur en pappas perspektiv

Fjärde barnet

The game changer. För de modiga få som vågar bryta mot strömmen och ge sig ut på okända tassemarker som fyrabarnsföräldrar väntar en förändring av guds nåde. Hoppas inte ens på att bli hembjuden till någon när du satt fyra barn till jorden. Den identitet man hade upphör att existera. Man förvandlas till en minibussperson i samma sekund som den lille rackarn tittar ut. Och alla vet att livet som minibussperson bara är ett nummerlappslöst väntrum till livet som familjen annorlunda.

Hoppas inte ens på att bli hembjuden till någon när du satt fyra barn till jorden.

Efter barn fyra spelar antalet inte längre någon roll. Så varför inte blunda, släppa handbromsen och bara låta det hända. Bryta ljudvallen. Det kanske till och med är skönt att skita i all rim och reson och släppa kontrollen… Eller också inte.

 
Foto: Claes Pettersson

Namn: Mikael Andersson

Ålder: 40

Familj: En fru (Josefine) och tre barn (Stella, Tintin och Sammie)

Bor: Hisingen i Göteborg

Om föräldrauppdraget:
Det viktigaste för mig är att mina barn växer upp som starka och självständiga personer, att de känner att de kan vara sig själva och vågar ta plats och gå sin egen väg. Jag vill givetvis att de ska bli fina och snälla personer. Men mest av allt vill jag att de blir trygga och lyckliga i sina liv. Att de har så roligt som möjligt och aldrig aldrig nöjer sig med mindre än vad de har rätt till.