Förlossningsberättelse från 1919, nedtecknat av en nybliven och stolt far

Hur var det att bli pappa för nästan 100 år sedan? Här kan du läsa Hildings fantastiska förlossningsberättelse om dagen då hans förstfödda son Björn kom till världen. Författarens sonsons son Robin kom över den nedskrivna berättelsen i samband med att han själv fick sitt första barn i år.

BABYBJÖRN Föräldramagasin – Dagbok med förlossningsberättelse av nybliven pappa från 1919.
Hildings dagbok med förlossningsberättelse från 1919.
Foto: Robin Karlsson

Jag skall i några korta detaljer försöka skildra vår förstföddes ankomst. Vädret var strålande vackert, klarblå himmel, fullständig brittsommar. Redan kvällen före denna minnesrika dag kände Elsa små korta värkar i underlivet och vi skämtade över att nu är det inte långt kvar förrän ”pojken” skall komma. Ty det var självklart att det skulle vara en ”grabb”. I bland när vi talade om vad det skulle bli var vi osäkra om det skulle bliva ett femininum eller maskulinum, men till slut blev det en vana att sägas ”han”. Värkarna vore emellertid mycket ringa så att vi trodde inte att något allvarligt var å färde.

Osäkra om det skulle bliva ett femininum eller maskulinum.

Nästa dag (15 september) vid 10-tiden återkom de emellertid med förnyad styrka, dock ej värre än att Elsa kunde gå ut och handla, bland annat lingon som hon även kokade på förmiddagen. På frukosten kl. 12 f.m. talade hon om for mig att det gjorde ont. Vid 1-tiden började det bli värre. Jag ringde då hem till min syster Elna och frågade henne vad som var att göra, kanske att hon skulle komma nu. Hon sade att hon skulle komma hit genast, vilket hon gjorde.

Det blev en duktig pojke.

När hon kom och fick se Elsa sade hon till mig att det är snart över. Det trodde inte jag, att det skulle gå så fort. Jag gick ner till fabriken vid 2-tiden, efter att hava burit ner sängen från vinden jämte sängkläder.

Kl. 4.20 ringde Elna och gratulerade mig.

– Det blev en duktig pojke.

– Vad i hela världen säger Du, det är inte sant, Du får inte skoja med sådana saker!

Sant var det emellertid, och när jag ögonblickligen därefter kom hem låg Elsa glad och småleende och pojken låg bredvid. Kl 4.10 e.m föddes Björn, han vägde 2650 gram.

Inte var han något vidare vacker att se på.

Inte var han något vidare vacker att se på, men både Elna och Fru Axelsson påstod att han var sötare en vad andra barn brukar vara. Själva förlossningen hade gått ovanligt fort. De vanliga smärtorna hade dock infunnit sig. Elsa vill själv inte tala om dem så mycket men efter vad jag kunde förstå av vad de sade voro de nog uthärdliga. Nu kl. 12 på natten sitter jag och vakar över min lilla hustru och stora son.

Sonen döptes den 18 oktober 1919 till Björn Åke Hilding, på vår tre åriga bröllopsdag.

BABYBJÖRN Föräldramagasin – Familjeporträtt från 1921 med Elsa, Hilding, Björn och Elsas lillasyster Solveig.
Elsa och Hilding med sonen Björn och Elsas lillasyster Solveig 1921.

Viktiga tips! Så här kan alla pappor engagera sig i förlossning och amning


Få din förlossningsberättelse publicerad på This is Life!

Vi är nyfikna på din historia. Mejla din förlossningsberättelse (max 500 ord) samt minst en bild till magazine@babybjorn.com

Vi förbehåller oss rätten att redigera i din text om vi väljer att publicera den. Ersättning utgår inte.


 

BABYBJÖRN Föräldramagasin - Porträtt av Robin och hans son Elliot.

Robin Karlsson

Ålder: 32

Familj: Sambon Petra och sonen Elliot

Om Hilding och hans familj:

Hilding var grundare av och direktör på AB De förenade Kemiska Fabriker som tillverkade tandkräm, bakpulver, klister och fruktsalt. Elsa arbetade inte när barnen var små, men under senare år arbetade även hon i fabriken. I familjen fanns också lillebror Ulf samt Elsas yngre syster Solveig som växte upp som ett syskon till Björn och Ulf.

Om att bli pappa då och nu:

Jag har själv nyligen blivit pappa, och det gör Hildings berättelse ännu mer intressant för mig. År 1919 var det självklart att pappan inte skulle medverka under förlossningen, och det får mig att tycka lite synd om alla män som gått miste om detta. Förlossningen var en väldigt mäktig upplevelse, både skrämmande och fantastisk på samma gång, och den har gett mig en helt ny nivå av respekt och beundran för min älskade Petra – och alla andra kvinnor som fött barn – som jag inte hade velat vara utan. Hilding däremot fick nöja sig med att ordna med lite av det praktiska runtomkring, och jag anar av hans anteckningar att han också tyckte detta var lite tråkigt. Han är ju så uppenbart stolt över sin ”lilla hustru och stora son” när förlossningen väl är över.