Fungerar verkligen hypnobirthing?

Fungerar verkligen hypnobirthing för alla? Nicola skulle föda sitt första barn och litade blint på att den allt populärare metoden skulle guida henne genom förlossningen. Men med sitt nyfödda, välmående barn i famnen kände hon sig ändå misslyckad. Varför?

BABYBJÖRN Föräldramagasin – Den brittiska bloggaren Nicola Friend ifrågasätter om hypnobirthing fungerar. Här gravid med sitt första barn.
"Jag sörjde förlossningen jag aldrig fick uppleva, den förlossning som jag aldrig hade förväntat mig om det inte hade varit för hypnobirthing-kursen."
Foto: Nicola Friend

För det första, jag vet att hypnobirthing fungerar för vissa och faktum är att hypnosdelen nyligen hjälpte mig igenom ett jobbigt tandläkarbesök. Men de flesta hypnobirthing-kurser tar det längre än att bara lära ut självhypnos och användbara andningstekniker. Nu ska jag berätta varför jag misslyckades med hypnobirthing eller snarare: varför hypnobirthing inte var något för mig.

Vad är hypnobirthing? Allt du behöver veta

Därför fungerade inte hypnobirthing för mig

Innan du drar förhastade slutsatser och menar att det var dumt av mig att ta allt så bokstavligt och seriöst måste du komma ihåg en sak. Jag var gravid, skör och anmälde mig till en kurs som kallades för ”förlossningsförberedande utbildning”. Naivt nog trodde jag att den skulle ge en helhetsbild av förlossningen.

Jag hade förmodligen en ganska vanlig graviditet och köpte bilden av förlossningen som den målades upp i kurslitteraturen och de harmoniska förlossningsfilmerna som vi fick se på lektionerna.

Vi fick lära oss att fokusera på den ”perfekta” förlossningen. Att skriva om den som om den redan hade varit. Sedan skulle vi dagdrömma om den versionen för att liksom tala om för vårt undermedvetna att det är så det ska kännas. Att förlossningen är något du ska njuta av. Om din förlossning sedan blir ungefär som i dagdrömmen kommer du antagligen inte ägna en tanke åt det mer.

Jag sörjde förlossningen jag aldrig fick uppleva.

Min förlossning blev något helt annat än den jag hade dagdrömt om. Jag sörjde förlossningen jag aldrig fick uppleva, den förlossning som jag aldrig hade förväntat mig om det inte hade varit för hypnobirthing-kursen.

Varje dag i flera månader lyssnade jag på affirmationer som försäkrade mig om att barnet skulle komma när det var redo, att min kropp och barnet visste vad som skulle göras när det väl var dags. Detta tillsammans med påståenden om att det var min rättighet att vägra igångsättning eller medicinska ingrepp gav mig känslan av att läkarna fanns där för att utmanas. Och att barnmorskorna hade sin egen agenda som handlade om något helt annat än att säkerställa en trygg förlossning för mitt barn.

Läs fler öppenhjärtiga berättelser: Smärtsam amning, kvällsoro och hjärnspöken

Hela sexton dagar efter 40-veckorsstrecket fick en igångsättning och ett skickligt expertteam med läkare och barnmorskor ut mitt barn levande. Med hjälp av tång och efter en omgång med sugklockan. Hon var stor, välmående och mer än väl tillagad. Det visade sig att varken min kropp eller mitt barn visste hur hon skulle ta sig ut där inifrån.

På kursen menade man att vi inte skulle lyssna på negativa förlossningsberättelser, att vi skulle stänga öronen och i fantasin ta på oss en skyddsrock. Det betydde att jag bara lyssnade på de bra och enkla berättelserna av typen ”det är bara att andas ut smärtan”. Allt annat stängde jag ute eftersom jag för min del bestämt mig. Hypnobirthing hade bestämt åt mig att jag inte skulle ha en sådan förlossning. ”Jag förbereder mig med hypnobirthing”, sa jag glatt till alla som började berätta om sina medicinska, livräddande sjukhusförlossningar. ”Du borde prova det nästa gång”.

Jag kände ingen som haft en förlossning som min eftersom jag i min hypnobirthing-bubbla inte hade velat veta.

Jag blir förvånad över hur naiv jag var och ryser när jag tänker tillbaka på det. Förutom att jag kände mig tillintetgjord missade jag tillfället att ställa frågor. Frågor som kanske kunde ha hjälpt mig under förlossningen, t.ex. ”vad händer när man använder tång?”. Utöver den igångsatta förlossningen och mitt sårade ego hade jag nu också en bebis som jag inte kunde hålla på grund av smärta och utmattning. Jag kände mig som ett enda stort misslyckande. Det fanns ingen jag kunde prata med. Jag kände ingen som haft en förlossning som min eftersom jag i min hypnobirthing-bubbla inte hade velat veta.

Läs en annan berättelse om att förbereda sig med hjälp av hypnobirthing

För ett tag sedan skrev jag om mina känslor inför hypnobirthing i sociala medier och fick ett mejl från en barnmorska som gav mig en tankeställare. Hon skrev att hon är helt för allt som kan underlätta förlossningen, men att det blir svårare och svårare att stötta kvinnor som gått hypnobirthing-kurs och som motarbetar allt hon gör. Jag var den personen. Så till alla tålmodiga, vänliga och superproffsiga barnmorskor och läkare i mitt team: förlåt.

Det sista en kvinna behöver efter att ha fött sitt barn, hur hon än valde att göra det, är att känna sig misslyckad.

Jag har tänkt mycket på hur en kurs med så goda avsikter kunde bli så fel för mig och jag tror det handlar om det här: när du plockar bort rädslan inför förlossningen skapar du en rosaskimrande bubbla. Och det kanske gör kvinnor mer avslappnade till en början, men om förlossningen sedan inte går som planerat så spricker bubblan. Med ett traumatiskt resultat. Det sista en kvinna behöver efter att ha fött sitt barn, hur hon än valde att göra det, är att känna sig misslyckad.

För mig blev hypnobirthing som att balansera på en tunn lina av hoppfulla möjligheter och lycklig okunnighet. Och det gjorde att jag missade målet.

Läs fler artiklar av Nicola Friend

BABYBJÖRN Föräldramagasin – Porträttbild av Art directorn, bloggaren och mamman Nicola Friend.
 
Foto: Nicola Friend

Nicola Friend

Jag är 31 år och jobbar som art director, skribent och fotograf, och i december 2016 blev jag dessutom mamma till en liten tjej. Just nu är jag mammaledig från tidningen Gurgle där jag designar både för print och webb samt fotograferar till artiklar. Jag bor strax utanför London i ett renoveringsobjekt. Målet är att få allt klart innan vår bebis börjar gå!